Det finns uttryck här i världen som lixom är skapade för att trösta. Uttryck som är skapade för att ta bort något jobbigt. Vända det negativa till något positivt. Uttryck som på något sätt ska lugna och ingjuta hopp i den som är drabbad. Låt mig ge några exempel:

På vår bröllpsdag så regnade det lite. Inte mycket utan bara lite duggregn. Då säger någon vänlig själ, lixom för att trösta, att när det kommer regn i brudkronan kommer bröllopsparet få ett långt och lyckligt äktenskap! Tänk va, att det finns ett talesätt som är som plåster på såren om man får en regnig bröllpsdag.

När vi väntade tvillingar sa barnmorskan, tvillingar väljer sina föräldrar! Ni ska känna er utvalda. Och jovisst - det måhända att vi är utvalda, men för mig låter det som att det är ett talesätt för att ge blivande tvillingföräldrar ork genom en jobbig period med barnskrik, blöjbyte och barnskrik dygnet runt. Gånger två...

När vi fick reda på att vårt lilla Ludd hade ett kromosomfel fick vi höra, att speciella barn väljer sina föräldrar. Ni ska känna er utvalda. Och jovisst - det måhända att vi är utvalda, men åter igen, för mig låter det som ett talesätt för att skapa kraft och ork i en jobbig situation. En situation vi inte valt och inte på något sätt varit beredda på. En situation som vänder upp och ner på ens värld. En situation som rymmer mycket sorg men också mycket glädje. En situation som innebär att du kliver in i en helt ny värld.

Något jag ofta intalar mig själv, när livet är så där lite extra jobbigt, är att man får inte mer än man klarar av. Och jag brukar klamra mig fast vid den tanken. Att jag klarar det här. Att det som inte dödar härdar. Det är jobbigt, men det går. Något jag borde vara duktigare på, speciellt med tanke på vad vårt lilla Ludd har varit igenom, är att jag borde ta vara på varje dag som att den vore den sista. Och det har jag idag. Njutit. Haft det skönt ute i solen med familj och släkt. Jag har fångat dagen. Och hur framtiden blir? Ja - den som lever får se...