Var med lille L till Farbror Lungdoktor idag. Ett planerat besök och egentligen inget konstigt... Fast den senaste tiden har det snurrat rejält i huvudet..., jag tror att det nog egentligen började snurra i mitt huvud i samband med att våra fina små fyllde år. Frågor som det här med livet, döden, sjukdomar och framtiden... Jag är så orolig för hur Luddes lungor mår och hur de kommer att påverka honom när han blir äldre.

Väl hos läkaren, när vi gått igenom alla de där vanliga sakerna som; "hur går det?", "vi behöver recept på den här och den här medicinen" och "vi ses igen då och då" så vågade jag mig på att ställa den där frågan som ligger och gnager där inne så ofta...

Jag: "Vad innebär Ludvigs lungsjukdom för honom? Hur kommer den att påverka honom och kan den bli sämre så att han dör?"...

tystnad...

Jag: "Jag förstår att du inte kan veta hur framtiden ser ut och inte kan lova något, men vad tror du?"

tystnad...

Farbror Lungdoktor: "Ludvig har nedsatt lungfunktion och hans lungor är inte normala. Som jag ser det kommer Ludvig att för alltid vara påverkad av sin nedsatta lungkapacitet när det gäller att prestera, men förhoppningsvis kommer han kunna leva ett någorlunda normalt vardagsliv...
Vårt mål nu är att han får chans att växa i sina lungor med så goda förutsättningar som möjligt, dvs. underlätta andning, undvika lunginflammationer och så.

tystnad...

Jag: "Så du tror inte att han kommer att få så dåliga lungor att han dör?"

Farbror Lungdoktor: "Nej det tror jag inte."

Jag: ...gråter... av glädje... men vågar ändå inte tro... inte riktigt... vågar inte slappna av... utan fortsätter att hoppas istället... snälla snälla låt det vara sant...!


Snälla...