Glad-ledsen!
Mitt proffs. Min lilla tjej. Min älskade lilla Snofsa. Min söta M. Idag har hon börjat åla. Helt otroligt fräckt att hon från en dag till en annan har greppat något så helt fantastiskt! Jag är så stolt! Och glad! You go girl!
men...
Jag citerar en klok kvinna när jag pratar om "måttstocken från ickeknasvärlden". Fint beskrivet tycker jag. För i och med att de ständigt befinner sig brevid varandra, mina älskade små gryn, så blir min Snoftsa en sådan måttstock. Och även om jag är stolt och glad så är jag även lite ledsen. För varje framsteg M gör ligger L mer efter. Så enkelt är det. Så just nu är jag glad-ledsen. Så det så.
Luddekudde kanske blir lite efter, men han kämpar på för fullt och han lärde sig ju faktiskt, vad jag vet, snurra innan MoaBoa.
Ludde kommer dit någon dag snart.
Hej!
Jag känner så väl igen mig i det du skriver! Förstår precis vad du menar med glad-ledsen. Har själv tvillingar på 16 mån (13 mån korr) där den ena har en cp-skada. Ludvig kan inte sitta ordentligt ännu och inte heller krypa medans hans bror är på god väg att börja gå! Vårt lekrum ser likadant ut som erat tror jag med Bumbo, röd lekmatta och två gåstolar. ;-)
Kul att jag hittade hit, ska följa er framöver.
Ha det bra och kika gärna in hos oss!
//Tessan
