Eller ja - utflykt och utflykt... Igår var det dags för att åka till habiliteringen och träffa sjukgymnasten och logopeden. Det slutade med att vi fick träffa sjukgymnasten som tyckte att Luddet var jätteduktig som kunde sitta så bra! Vi fick med oss nya övningar hem. Krypövningar. Det är väl så här det kommer att vara - när man tror att man är färdig med något så kommer det något annat nytt. Träna, träna, träna... Ingen rast och ingen ro. Kämpa kämpa. Framåt framåt. Ingen vila. Undrar om Luddet tycker det är jobbigt... Jag kan känna att det lixom nästan är tortyr att göra vissa saker när han verkligen inte vill. Han gnäller och gråter allt som oftast när vi ledvårdar. När vi drar och sträcker i hans stela kropp. För att inte tala om inhalationerna... fy fan.

Javisst ja - logopeden kom aldrig. Något missförstånd tydligen... Hoppas att vi hinner träffa henne innan hon går på semester för det här går inte... Vi behöver helt klart hjälp på matfronten.

Igår morse så slog det mig ganska brutalt. Stackars lilla Snofsan är typ aldrig utanför dörren förutom när vi är ute och promenerar. Vi far och flyger med Luddet till läkare och hab och gud vet vad. Och Snofsan får stanna hemme hos farmor för att det är enklare så. Men igår så gjorde vi som sagt en liten "utflykt" av det hela. Farmor och Snofsan följde med till habiliteringen. Snofsan var jätteglad och röjde runt på den röda mattan med alla leksakerna medan brorsan jobbade. På slutet började hon tappa tålamodet så det var tur att farmor var med. I vilket fall som helst avslutades utflykten med frukt och dricka i en liten park. Mysigt faktiskt! Ska försöka göra så här oftare. Att Snofsan och barnvakt följer med Luddet till hab. Så att Snofsan också får se världen lite!

Även som Snofsan som sagt inte varit iväg så mycket på äventyr så är hon en glad skit ändå! En riktig smilfink!