Hej!

Att jag skulle någonsin skriva ett inlägg på min systers blogg är nog något som förvånar mig enormt. Inte nog för att det är svårare och man måste tänka på massa andra saker runt omkring en, man är inte lika fri som man är i sin egna blogg.

Jag har i flera månader sagt att Cilla måste byta layout och äntligen lyckades jag få till det - medans hon öppnade dörren för några personer som sålde ägg (?) så tiggde jag till mig alla uppgifter så jag kunde logga in och ändra.


När Cilla och Ingo väntade Ludde och Moa så blev jag superduperglad. Mest för att jag äntligen fick någon i min närhet jag åter igen kunde reta. Att reta Cilla är ett av mina intressen, och det var ännu roligare om man retade henne under tiden som hon var gravid. Det var som att leka med råttfällan (spelet om ni minns det?). Tog man i fel pjäs så flög bitarna iväg. Fast i detta fall hände inget, för Cilla satt oftast fast där hon satt. Min andra syster var inte lika lättretlig, tråkigt nog.

När jag sedan fick reda på att en av barnen i magen hade massa vatten i lungorna så tyckte jag det var oerhört tråkigt, och jag som aldrig direkt har jublat "woho, barn" blev lite smått frågvis för jag ville ju veta hur det var med henom.

Ludde tog alltså redan då fram en sida av mig som inte ens jag visse existerade. Mina tankar var oftast på Ludde, även innan han var född. Och så skulle kejsarsnittet göras. Jag var nervös. Men glad. Och så fick jag bilderna. Och jag tyckte de var små och då började jag fundera på om jag vågade hålla i dom.
Men det vågade jag ju uppenbarligen! Små och charmiga.

Men det var något med Ludde för jag blev totalfäst vid honom. Jag vet inte vad, men något. Kanske för att Ludde är min totala motsats på sätt och vis. Ludde nyfiken, glad, glad, glad och åter glad. Då kanske ni kan räkna ut hur jag är? Jag blev t.o.m så pass fäst i Ludde att jag självmant sade ja när Cilla och Ingo frågade om jag ville bli fadder. Och lägg då märke att jag året innan hade muntligt sagt till Cilla att jag aldrig skulle ställa upp som fadder. Man ändrar sig snabbt.

Men Moa är ett charmtroll hon också, skitcool liten dam som har en stämma man inte kan undvika att höra. En påhittig dam som har funnit det underhållande att gå med en sil på huvudet! Påhittigt, sött och charmigt. Nu ska jag nog avrunda för jag finner det jättesvårt att försöka skriva något seriöst!

Om ni undrar varför Cilla inte uppdaterar mer så är det för att hennes dator har kraschat! Men hon återkommer så snabbt hon kan.
//Anniz

Kommentarer
Postat av: Anki

Anniz bra skrivit!!!

2011-11-09 @ 20:42:48
Postat av: cilla

Ja se dessa datorer... men jag tycker du lyckades med ett superbra inlägg!!!!

Ha det så gött!!!

2011-11-09 @ 21:15:15
URL: http://smith-magenissyndrom.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0