Snörvel och skit!

Den här bloggen har blvit lite av en gnälldagbok för mig. Det är så det känns - och det är så det är just nu. Det går över får vi hoppas... så här gnällig kan jag inte vara för all framtid... ;o)

Helgen började bra men avslutades mindre bra om man bara vill läsa den korta varianten. För en mer detaljerad info går det bra att fortsätta läsa.

I lördags så blev det heldag hos våra superdupervänner AB och AC och deras son L. De är världens bästa vänner och AC har samma intresse som maken min - trav. Trav, trav, trav och åter igen trav. I vilket fall som helst så var vi hemma hos dem i lördags. Grabbarna fixade med sitt trav och vi girls satt mest och snackade goja. Och gäspade. Usch vad trött jag var. Kul var det ialla fall!

I söndags skulle I (alltså min man) åka iväg till Solvalla. Det hade packats matsäck och fixats in i minsta detalj. Jag började känna mig lite förkyld så jag var lite gnällig när han skulle åka men iväg kom han iaf. När jag plockade upp det lilla Luddet från babysittern ser jag att hans pupiller är olika stora. Och då menar jag inte lite utan sjukt mycket olika stora. Jag ringer sjukvårdsrådgivningen - och deras svar är att han nog har fått solen i ögat från ena sidan. De måste skämta med mig... tror de på fullaste allvar att jag är helt dum i huvudet. Ringer hem I, ringer hit svärmor som får ta hand om M. Åker in till sjukhuset och de tycker att vi har gjort rätt i att åka in. Olika stora pupiller var inte att leka med utan kunde vara tecken på blödning i hjärnan. Sol i ögonen - my ass...

Det hela slutade med att de inte kom fram till något på sjukhuset. De trodde inte att det var hjärnknas eftersom pupillen faktiskt drar ihop sig, om än mycket mindre än det andra ögat. Och han skelar inte. Så vi fick åka hem med en akuttid till ögonläkaren i veckan - och ett knasbarn med olika stora pupiller. Jag säger då det...

Nu ligger jag här och tycker synd om mig själv. Är så in-i-helvetes-snor-förkyld man bara kan vara. I är hemma från jobbet för att ta hand om L och M. Fattas bara att L med sitt immunknas ska bli smittad. Jag är värsta livsfaran för honom just nu. Det känns inte bra kan jag säga.

Imorgon ska vi träffa immundoktor. Får se vad han säger om lilla Luddet... Håll tummarna åt oss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0