Nere i Ungern har vi hälsat på släkt och vänner. Spenderat tid med Dédi (barnens gammelfarmor) och hälsat på kusinerna. Vi har letat påskägg, ätit godis, skrattat, lekt och mått gott. Vi har levt ett "vanligt" liv helt enkelt.

När vi pratat om den här resan så har vi tecknat "påsk", "påskhare", "påskägg", "godis" osv. och Ludde har glatt snappat upp alla tecken. Luddes favorit är choklad så det har han glatt tecknat mest hela tiden. "Vad vill du äta till frukost Ludvig?" Svaret på den frågan kan vara "Böd" (bröd) och "Mö" (smör) och "Ot" (ost) som han säger samtidigt som han tecknar - eller med en lurig blick så kan man lika gärna få svaret "Godis" och "Choklad" som han glatt tecknar... Busunge! :)

Det är helt fantastiskt det här med orden han faktiskt försöker att säga. Nyaste är "jojjo". Och tvärt emot vad man kan tro är inte jojjo en jojo utan Ludvigs ord för Tant Judith som också var med på resan. Så när Ludde räknade in skocken som skulle flyga flygplan lät det så här:

... Mamma, Pappa, Aowa (Moa), pekar på sig själv (Ludde), Dédi o Jojjo... :)