Igår var det föräldramöte på twinsens förskola. Efter att ha pratat med andra knasföräldrar och även med personalen så bestämde vi oss för att på föräldramötet lite kort berätta om Luddes knas.

Det är så svårt att veta hur man ska göra i sådana här situationer. Jag menar, Ludvig och Moa är det allra finaste vi har och vi vill ju att de ska ha de allra bästa och finaste förutsättningarna att utvecklas och må bra. Bara det bästa är gott nog! Och för att vi ska kunna ge Ludde det han "behöver" på förskolan så arbetar de ju annorlunda med Ludvig. De tecknar. Han får äta lite annan mat. Han får inhalera med sin Aeroneb och så. Sjukgymnast och logoped och andra från hab kommer till förskolan lite nu och då. Och det är ganska tydligt att han inte pratar som andra jämnåriga.

Så han är annorlunda.

MEN - är det rätt att berätta om Ludvig vitt och brett för alla föräldrar som kommer att träffa honom flera gånger i veckan? Är det rätt att sätta en offentlig diagnos och begränsningar så? Är det bättre att låta andra föräldrar bilda sig en egen bild av Ludvig först? Gud vad svårt...

Vi berättade för att det inte ska viskas och frågas bakom ryggen på oss och barnen. Vi berättade för att föräldrarna ska veta ungefär vad de ska svara om deras barn undrar tex. varför Ludde inte pratar. Vi skäms inte över Ludvig eller hans diagnos. Vi tror (och hoppas) att det är bra att vara öppna med hans diagnos så att Ludvigs omgivning ska förstå och uppmuntra honom, och inte döma honom.

Och det kändes ok och berätta. Alla föräldrarna verkade vara toppenbra och snälla. :) Ingen verkade tycka att Ludde var underlig eller konstig. Skönt!

Det värmde lite extra i hjärtat när en mamma sa att Ludvig allt kom fram till henne och var jätteglad när hon kom för att hämta sitt barn. Och en pappa sa att han inte hade märkt att det var något knas med Ludde. Det var så jätteskönt att höra!

Vi vill att man ska se Ludvig och förstå att han har det lite svårare och behöver mer hjälp med vissa saker än de andra barnen på grund av sin diagnos. Vi vill INTE att man bara ska se en diagnos och missa vår fina Ludvig... det är min största skräck...



Det finaste vi har!