Efter en eftermiddag med bus och lek i lekparken, middag på restaurang och bus och lek igen, ja då, då hände det. Ludvig sprang hej vilt, upp för backar, för stenhällar och på ojämn mark. Och då, när jag för ett ögonblick inte har stenkoll på honom ser jag plötsligt att han är halvvägs upp för en trappa GÅENDE! För första gången! Han gick så fint upp för trappan och höll i ledstången. Fokuserat. Jag blev alldeles tårögd och så otroligt himla glad! Jag var tvungen att stanna och räkna... jo - 10 trappsteg var det!