Det här är min absolut första blogg och mitt första försök att faktiskt formulera ner allt kaos som pågår runt omkring mig och i huvudet på mig. Har inhandlat en alldeles sprillans ny minidator och sitter parkerad i en soffa omgiven av en julgran, människor som lagar mat, ett bord med korgar fyllda med frukt och choklad. Allt det här låter med stor sannolikhet alldeles toppen - men jag befinner mig sittandes på "Familjevåningen" i allrummet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna. Min son L ligger på intensiven. Och imorgon är det julafton. Och vi blir kvar här minst en månad till. Och L är svårt lungsjuk och kan inte andas ordentligt själv. Jäkla skit alltså. Vår första jul tillsammans blir inte tillsammans. Det var ju inte så här det skulle bli!

Pratade med farbror lungdoktor idag. L:s lungor är svårt sjuka. Han är 3 månader gammal och de har blivit sämre och sämre. Jämfört med för 2 veckor sedan ser det ännu sämre ut än sista skiktröntgen de gjorde. Fortsätter det att bli sämre vet de inte vad man kan göra. De vet inte ens varför hans lungor ser ut om de gör. I bästa - och då menar jag absolut bästa fall - så får vi komma hem härfrån med en CPAP, en VIVO 40, som L måste använda hemma nattetid. Men då är jag optimist...

Ja det var ju en trevlig julklapp - eller hur?